Resthållfasthet hos brandskadad betong (NT TR 596)

Abstract

  I projektet har självkompakterande betong med respektive utan fibrer samt en konventionell betong, K30 ingått. Av dessa göts provplattor som sedan exponerades för brand enligt ett standardförfarande. Ur plattorna och ur referensprover borrades kärnor för vidare provning. De metoder som tillämpats är tryck och spräckhållfasthet, ultraljud, BET, mikroskopi samt borrmotstånd och punktlastindex. Resultaten visar att det är stor skillnad på egenskaper hos de cylindrar som är tagna nära den exponerade och de som är tagna nära den oexponerade sidan för betong utan fibrer. Självkompakterande betong med fibrer visar mindre förändring än betong utan fibrer. Tryckhållfastheten visar tydlig skillnad i påverkan hos de olika betongtyperna. Resultaten visar en stor spridning även för de enskilda brandprovade betongtyperna. Spräckhållfasthet visar större spridning i resultaten än tryckhållfasthet. Resultaten visar att ultraljudsmätning är en snabb metod som vid mätning på kärnor ger en bild av hur skadad betongen är på olika djup. Det är däremot svårare att få denna djupinformation vid mätning direkt på en betongplatta. Mätning av motstånd mot intryckning och mätning av borrmotstånd ger resultat som är samstämmiga med övriga metoder. Där de zoner som ligger närmast den brandexponerade sidan visar en kraftig nedgång. Det motsvarar de yttersta 5 cm närmast den brandexponerade sidan. Mikroskopisk analys med hjälp av tunnslip visar vid vilka djup olika strukturella och mineralogiska förändringar har skett. Detta kan ge information om temperaturgradient i betongen. Detta kan vara av stort värde för modellering av temperaturpåverkan på spännarmering i brandskadade betongkonstruktioner. Resultaten visar att en kombination av flera metoder ger ett bra underlag för bedömning av skadeintensiteten. För bedömning av tryck och spräckhållfasthet bör nio borrkärnor tas ut för var metod. Provkropparna bör tas direkt under den nivå som bedöms så skadad att den kommer att avlägsnas vid en reparation. Några provkroppar bör även tas på större djup i den provade plattan för att bedöma skadedjupet.